konsthistoriskt: Hilma af Klint

Jag har haft en liten tanke på att jag ska börja blogga lite mer om konst och konsthistoria här, det är ju liksom mitt älsklingsämne och jag skriver fasligt lite om det, så när jag läste i kommentarerna till det här inlägget att både Beata och Sandra önskar att de kunde mer om konst(/egentligen kunde identifiera konstnärer utifrån verk men SAK SAMMA) så bara kände jag att men hallå! Det kan ju jag blogga om! För er som inte vet så pluggar jag ju (med avbrott för två år huvudvärk) Konstvetenskap på Stockholms Universitet och ska till hösten börja skriva min C-uppsats, så det här känns som ett bra sätt att få tillbaka konstvetarpeppen.

Jag tänkte i alla fall kicka igång det här med en liten favorit i repris – nämligen inlägget jag skrev efter att ha varit på en Hilma af Klint-utställning på Moderna Museet. Alltså känslorna var så himla intensiva. Har ännu inte varit på en utställning där jag blivit lika uppeldad, inte ens Louise Bourgeois som ju var fantastiskt. Nåja, nu kör vi! Mer konst till folket! Obs att utställningen inte finns kvar längre, men jag hoppas av hela mitt hjärta på ett framtida Hilma af Klint-museum, så ni kanske kan få gå och se hennes grejer då.

---

Ursprungligen skrivet 2013-04-15:

I fredags var vi på Moderna Museet med kursen, och som extramegabonus fick vi gå fritt runt på museet efter att övningen var klar. Fint och bra alltihop, men det var en del som lämnade mig hänförd och lycklig.

Nämligen huvudutställningen: Hilma af Klint! Jisses amalia alltså, hon är utan tvekan Sveriges genom tiderna mest intressanta konstnär.
Hilma af Klint var aktiv runt sekelskiftet 1900 och utvecklade ett abstrakt bildspråk redan 1906, vilket är helt makalöst, eftersom att det är flera år tidigare än såväl Malevitj, Mondrian och Kandinsky som ju anses ha ‘uppfunnit’ den abstrakta konsten. (Jag känner bara: Pfft! En kvinnlig svensk hann före!)
Men Hilma af Klint visade inte upp sin konst under sin livstid (vilket förklarar hennes exkludering ur vårt konsthistoriska kanon) och skrev i sitt testamente att verken fick visas tidigast tjugo år efter hennes död – det var först då världen skulle förstå dem. Och det är mycket här det blir så fantastiskt makalöst: Hilma af Klint målade för framtiden.

Altarbild, nr 1, grupp X. 1915. Hilma af Klint. 237.5 x 179,5 cm.
Altarbild, nr 2, grupp X. 1915. Hilma af Klint. 238 x 179 cm.

De tio största, nr 2, Barnåldern, Grupp IV. 1907. Hilma af Klint. 315 x 234 cm.

Än mer intressant är kanske hur otroligt präglad hon var av andlighet. Hon spenderade sitt liv som medium, och när hon målade var hon i förbindelse med högre medvetanden som förde fram sina budskap genom henne. I gruppen “De Fem” kom hon i kontakt med höga mästare från en annan dimension, något som orsakade stora förändringar i hennes konst. Hon använde sig därefter mycket av automatiskt tecknande (återigen: flera decennier före automatismens gudar – surrealisterna) och hon klev genom konsten in i sitt eget jag, in i den värld som är dold för de flesta.

Svanen, nr 1, Grupp IX/SUW. 1915. Hilma af Klint. 150 x 150 cm.

Svanen, nr 8, Grupp IX/SUW. 1915. Hilma af Klint. 152,5 x 149 cm.

Det är så fantastiskt vackert, andligheten och magin bara sprudlar och deras fysiska storhet och känslomässiga storslagenhet fullkomligt tog över mig när vi var där. Det var inget mindre än makalöst, och jag råder er alla att gå och se denna utställning för att få känna lite av Hilma af Klints magi runt er. Glöm inte heller att hela tiden påminna er själva om att kvinnan bakom dessa verk inte var någon som enbart hängde på den abstrakta konstens utveckling i Europa, eller, som det nästan går att tro, var en del av flower power-rörelsen som De tio största förutspår. Denna konstnär var en pionjär före pionjärerna, och det var var ingen annan än denna kvinna:

Denna utställning gav såklart upphov till mycket diskussion hos en grupp konstvetare, och vi diskuterade en hel del det faktum att en så fantastisk konstnär bara fick en kvarts sida text och en bild i boken vi hade om Sverige i grundkursen. En konstnär som i mina ögon är grymt mycket mer storslagen och revolutionerande än Picasso med sin fragmentisering av verkligheten eller för den delen Malevitj och hans fyrkanter förekommer mest bara som en parentes i nationsbegränsad översiktslitteratur.
Fantastiskt är det väl då att även Moderna Museet har uppmärksammat Hilma af Klints icke-existens i konsthistorien när de uppfört denna utställning, och med slagordet “Nu uppdaterar vi konsthistorien!” har de satt igång en kampanj.

Här söker de inte att uppdatera konsthistorien genom att försöka förändra gammal litteratur, utan de använder sig av det kraftfullaste verktyget av dem alla: internet. De har mailat NE och fått dem att uppdatera sin på tok för korta artikel om Hilma af Klint, de uppmanar varje besökare till att instagramma från utställningen, att maila Stockholms Stad för att önska en Hilma-staty och i allmänhet sprida ordet.

Nej hörrni, det här är den bästa utställningsupplevelse jag haft, och jag har levt på den konstant sen i fredags.
Nu är det ju ändå Hilmas tur.

Bilderna ni ser i inlägget är tagna av mig på själva utställningen,

fotografier av de vykort jag köpte där och en printscreen från museets hemsida.
Informationen om Hilma af Klint och bilden på henne är från utställningsbroschyren.